Vill här informera om vad som pågår och varför jag har stängt.
Jag går igenom en bröstcancerbehandling och mitt liv står införa stora förändringar, på alla plan. Jag hörde någonstans ”att varje sjukdom är pånyttfödelsens moder och att antingen föds vi på nytt in i livet efter detta eller så föds vi/transformeras om till nya i det här livet och i den här kroppen.” Jag känner starkt att det är precis så det är.
Jag trodde att om jag fick cancer så skulle jag aldrig utsätta mig för någon cellgiftsbehandling, eller något inom den klassiska sjukvården. Jag skulle göra något som var snällt för min kropp men ändå fick mig att läka. Jag har levt för att hjälpa andra och mig själv att läka och bli dom vi egentligen är, jag har stått i den rena helande kärlekskraften och låtit visdom strömma genom mig och upplevt många mirakulösa läkningar, och det har varit och är fantastisk att få vara en del av det. Men cancern kom och den kom för att visa mig något.
Den ville förtydliga att vi är så mycket mer än våra kroppar och att vi har så mycket mer kraft att tillgå än vad vi förstår. Det har jag verkligen fått gåvan att uppleva genom den här resan. Men jag har fått påminna mig själv många gånger att ”du är inte här för att inse hur svag du är, utan vilken kraft du egentligen besitter”.
Jag hade kommit dit hän i mitt uppvaknande att jag mer och mer kunde leva, förhålla mig och låta mig få vara på det sätt jag alltid längtat efter. Med det kom stark inre glädje som inte var beroende av något yttre för att existera. Allt det ljuvliga har accelererat med stor intensitet de senaste åren och speciellt innan cancerbeskedet. För cancer fick jag trots alla föresatser och att inte blir sjuk. Jag har gjort allt jag förmått för att hålla mig frisk. Under många år har jag levt sunt både till kropp och själ. Jag har försökt hjälpa mitt vaksamma ångest programmerade sinne och kraftigt reagerande kropp till frid, lugn och trygghet. Det som nu sker under behandlingstiden är magiskt och självklart utmanande, stressande och tufft många gånger.
Jag har aldrig känt mig så stark som när cancern växte i mig, ju mer den växte desto stadigare, starkare, gladare och friare blev jag, ja rent av euforisk. Jag visste då att jag hade en knöl under höger armhåla men inte att det var cancer än. Jag väntade på att få det ordentligt undersökt och det var en lång väntan. Under tiden blev knölen större och större och det ploppade upp nya knölar stora och små väldigt snabbt i mitt bröst.
När jag så till slut fick tid för en ordentlig undersökning, så visade det sig att det var cancer och att den var långt framskriden och aggressiv. Utan behandling skulle jag vara borta inom en väldigt kort tid. Jag valde då att gå igenom behandlingen. Jag kände starkt att jag inte ville lägga mig offer under vare sig cancern eller behandlingen, utan våga ta mig igenom alla fysiska och mentala barriärer. Min intention och starka vilja var att klara min vardag, mina djur och mina långpromenader varje dag. Jag hade samtidigt frid med att jag kanske inte skulle orka eller klara mig, men jag skulle inte lägga mig platt under det.
Cancern försvann helt och mirakulöst snabbt, och det var mer än vad läkarna hade vågat hoppas på.
Jag är så djupt och glädjefyllt tacksam för den här resan med allt vad det innebär. För mig kändes det som att cancern kom som en vän. Allt den förde med sig behövdes för att ge mig skarp läge, en extra skjuts att hjälpa mig att se ännu klarare, att transformeras om och vakna ännu mer och mer…
Jag vet ännu inte när, var, under vilka former eller ens om jag startar upp min verksamhet igen.
Det enda jag vet är att jag vill låta min kropp och mitt sinne levas av och i mitt eviga sanna jag, kärlekskraften och ljuset som jag och vi alla egentligen är.
”Den mänskliga formen vi är här, har sin resa och sina upplevelser precis som det ska vara. Att välja att följa den eviga kärlekens och ljusets väg oavsett omständigheter är det vackraste och tryggaste som finns.”
Med värme och ljus Marie