Hej ni alla fantastiska medmänniskor!
Marie heter jag och föddes en sommardag 1963. Jag kom till jorden som, vad vi idag kallar, hög sensitiv eller högkänslig person, och på den tiden så fanns nog ingen större förståelse för det begreppet. Så under min uppväxt så var känslighet något negativt, och oron för hur jag skulle klara mig när jag var så känslig hängde i luften.
Jag blev förstås påverkad av den inställningen och tappade tron på mig själv och min egen kraft och värde, och förmåga att klara av att leva mitt liv. Min uppväxt präglades mycket av försiktighet, oro, ängslan, rädsla och ångest. Så utvecklade jag så småningom socialfobi.
Jag förstod inte heller att så mycket av min rädsla och skräck var andras. Att jag omedvetet kände in och tog på mig det som mitt. Vad folk sa och gjorde stämde inte heller med det jag kände att de kände, allt blev mycket förvirrat och jag blev mycket osäker. Jag letade konstant efter vad människor egentligen menade bakom orden.
Vilka turer det har varit, att möta och leva i så mycket rädsla och ändå envetet fortsätta jaga befrielsen. Ja jagat är vad jag har gjort, jagat och pushat allt framför mig, i tron att lösningen är långt där borta någonstans. Vilket har gjort att det känts ouppnåeligt, hopplöst och omöjligt många gånger.
Jag ville så innerligt försöka bli av med det svåra och tuffa och kunna bli lugn, trygg, stark och fri. Det måste finnas något annat än det som hade blivit min verklighet!
När så min förmåga att hela, se och kanalisera började dyka upp, så var det så härligt, men samtidigt obegripligt ogreppbart. Så tillslut la jag ner det.
Det var så oerhört viktigt för mig, och är fortfarande, att det som kommer till mig måste vara äkta, rent och sant, och hur skulle jag veta det? Jag fortsatte vara en tvivlare på mig själv och nu även min nyupptäckta förmåga och förmådde inte fortsätta. Det var som jag måste ha bevis ur den här världens vetenskap, för att jag skulle våga tro på det otroliga.
Därför så behövde jag omvägen till mig själv, via utbildningarna till massageterapeut och rosenterapeut, och lite annat smått och gott. För att kunna förklara för mig själv och andra, att om jag gör så eller så, händer det eller det. Det kunde jag luta mig mot och gömma mig bakom.
Så jag har smugit hållit tillbaka och varit försiktig med min kraft, för att inte verka fel eller konstig, men den har alltid funnits där.
Och allt har varit precis som det behövt vara, för att jag sakta men säkert, mer och mer ska mogna in i och förstå vad jag, och vi alla egentligen är. Att DET vi i sanning och från djupet av våra hjärtan alltid längtat efter och förtvivlat letat efter, redan finns där kravlöst väntande, inom oss rent, oförstört och evigt. Vårt inre eviga kärleksfulla hem vårt sanna jag, jublande frihet, frid, trygghet och glädje, oavsett omständigheter. En bas som vi kan låta leva oss och som vi kan vila i när det virvlar omkring oss.
Nu vill jag inte längre gömma det jag i sanning är och den gåva jag har. Nu vill jag stå i min kraft och låta andra ta del av det jag är och har att förmedla. Vad är det annars för vits att vara här om man tror man måste gömma det man i sanning är, av rädsla för att vara fel. När det i själva verket är meningen att man ska stråla det man är, och ha tillgång till den kärlekens livsenergi och kraft vi alla är del av.
Min känslighet och min resa är egentligen en underbar gåva som jag nu är djupt tacksam för!
Med värme Marie